jnnfer

alla har alltid sagt till mig att jag en vacker dag kommer att få diabetes

att jag dricker på sjukt för mycket läsk, så det kommer att sluta så.

men en sak ska ni veta, man kan inte få diabetes av att dricka för mycket läsk.

 

tänk er en vanlig dag

jag är på jobbet som vanligt & får ett samtal

ett samtal som kommer att förändra mitt liv för all framtid.

en läkare ringer & säger att jag måste åka till akuten omedelbart,

"du har sjukt högt blodocker" säger hon.

jag har fått diabetes.

 

jag åker dit, min älskade bror skjutsar mig.

jag är inte ens nervös, hur farligt kan det vara liksom.

massa prover tas, nål sätts & de säger:

du förstår att du blir kvar här ett par dagar va

jag bröt ihop ! totalt !

inte över att jag har fått diabetes, en kronisk sjukdom som jag knappt vet något om

utan jag gråter, för att jag ska sova kvar på sjukhuset.

dum unge.

 

jag är fruktansvärt nålrädd, det har jag alltid vart.

men jag klarade av att sticka mig själv första gången.

jag tvekade bara i ynka tre sekunder, sen gick det bra.

jag var mycket medveten om att det inte fanns tid eller ork tilll krångel

utan detta är något jag nu kommer att göra flera gånger om dagen

i resten av mitt liv.

 

om jag har gråtit, ja.

kompiöst mycket, inte så mycket för att det har hänt,

utan för att det har hänt just mig.

jäkla måndagsexemplar.....

känslorna för detta, det går varken att beskriva eller förklara

jag är otroligt rädd, nervös & framförallt arg.

men ändå lättad.

så till alla er där ute som trott att jag inte ätit,

min kropp har ätit upp mig!

för utan insulin så dör man, men än ska jag inte dö.